Alla familjer har deras lilla egna tid då man bara ägnar sig åt varandra ibland. I våran familj är det oftast när mamma gör flätor på mig och sophie samtidigt som vi sitter och tittar på tv. Ibland kan de vara att vi springer runt i hela huset och skriker för att vi har siktat in oss på en speciell person som vi ska kittla sönder. Men idag va den stunden vid matbordet. Min kära moder hade något allvarligt som hon ville ta upp. Sophie har varit sjuk hela veckan och hemma från skolan. Mamma har varit hemma med henne (bääbis säger jag bara) och matat henne för att hon inte har kunnat äta. (okej det är faktiskt synd om henne hon svimmade men det är en annan historia) När sophie låg i soffan så kollade hon i skolkatalogen. Sophie säger: Åh jag längtar till skolan mamma! Mamma säger: Ja men det är ju klart att du gör, du vill ju dit och träffa alla killar eller hur? Sophie säger: Meeeh, vem har sagt att det är killarna jag vill träffa? Mamma blir lite tyst och sätter sig fundersamt i soffan. Sedan idag vid matbordet tar hon upp den här konversationen och säger, eeeh sophie jag tycker om dig precis som du är men jag undrar bara vad du menade med det där du sa igår om att det inte var killarna du ville träffa? jag brister ut i gapskratt! Sophie tittar på mamma med en bitchig blick och säger: Men mamma, jag är ju inte lebb om du tror det!? Mamma: Huuh, okej nej jag undrade bara! Sophie: Jag menade ju att jag inte främst saknade alla killar utan alla mina tjejkompisar och att umgås!
(jag sitter fortfarande och gapflabbar) Jaha haha, jag har gått och tänkt på det sedan du sa sådär säger mamma sen. Sedan hela kvällen har jag mobbat Sophie! hihihi jag är så OND!