Det är alldeles vitt i rummet förutom nederdelen på hennes vita sjukhusklänning. Hon ligger på sjukhussängen med benen rätt upp i luften och stöder dem mot två svarta dynor. Apparaterna runt om henne piper och blinkar alla möjliga siffror. Hennes man står vid sidan av och ser allmänt skräckslagen ut. Det står en doktor vid hennes ansikte som visar hur hon ska andas och det finns tre systrar på plats som justerar alla sladdar och lustgasen som hon andas in. Hon spänner händerna och tar ett stadigt grepp i lakanen (ja detta va bara början mina kära läsare). Sedan förflyttar sig doktorn till hennes käraste ägodel och sitter en decimeter med huvudet ifrån öppningen. Han pressar in tre fingrar och hon kvider och vänder på sig i sängen och skriker så att heliga guds moder hör när hon står i duschen och har fått schampoo i öronen. Hon skriker NEJ NEJ NEJ DET GÖR JU ONT AJ AJ AJ AJ!  syster lutar sig över hennes huvud och säger med en lugn och mild röst, du är så duktig kämpa på!  (lätt för dig att säga kärringjävel säger till och med jag som nu sitter med fingrarna i munnen och korsar mina ben och kniper ihop så gott det går där nere) Hennes man tittar förskräckt på doktorn som fortfarande håller på att knugga med sina fingrar upp i hennes härlighet. Äntligen tar han ut dem och hans förut tre vita fingrar är nu tre röda fingrar. Nu börjar hon skrika och åma sig ännumera i sängen och jag tänker herregud döda fanskapet så hon slipper lida så jävla mycket för det ser verkligen ut som om någon jävel har suttit ett svärd i magen på henne. Hon stönar och skirker, ja och det är ju förstås inte vanliga förlossningsskrik hon skriker eller vanliga förlossninga åmningar (visst nu är inte jag någon förlossningsexpert men hallå) Slutligen säger doktorn nu måste du andas och hon säger men det går ju inte jag försöker. Hon gråter och till slut får hon fram några enstaka ord: NU, nu kommer det, nu kommer det! BLUUUUUFSCHIIIIIBLAAAAAAAAAAAAAAAAAFFFFFF säger det och hennes tjocka mage sjunker ihop och blir helt platt ( okej inte helt platt ändå lite lite fett kvar som hon förmodligen inte kommer träna bort lika snabbt som alla hollywoodstjärnor gör) och pappan klipsar av navelsträngen och syster lägger den skrikande, blodiga, gulkladdiga ungen på moderns mage. Pappan gråter, mamman gråter. Alla hurrar och är jätteglada!



Nu till min åsikt i detta. Tack kära underhållningsprogram, nu är jag LIVRÄDD för att föda barn! TACK säger jag bara. FYFAN. Jag vänder mig med en besvärad min till min mamma som sitter och tittar på TVn som om ingenting har hänt och frågar, snälla säg inte att det var sådär att föda barn? Mamma svara: vadå? jooo... Sedan säger jag efter en stund: Mamma, du kommer inte få några barnbarn! :|

KORS I TAKETTTT!!!!!!!!!!!!