I går var jag på jobbintervju. På TGI friday, fyfan vilket toppen ställe (förutom alla äckelgubbar i baren som enbart sitter där för att ragga på stackars små oskyldiga flickor) det var igång överallt, i baren stod det en tjej och blandade drinkar, servitriser sprang in och ut från köket och där vid baren stod jag och väntade. Till slut kom personalansvarige och vi hälsade och allt känndes perfekt! Det gick som på rälls när vi pratade och hon ville anställa mig direkt. Då kom hugget i ryggen. Man vart tvungen att jobba två dagar i veckan som alltså skulle ha blivit fredag och lördag kvällar för mig 17.00-00.00. Då bet jag mig i läppen och skrek inombords! Jag visste att jag inte skulle orka det. Även om jobbet skulle vara askul skulle jag inte kunna hinna med annat som jag vill göra. Jag hade tagit jobbet om det bara var en dag i veckan man skulle jobba. Men tänk er, det jobbet! Fyfan vilket kap vilken guldgrotta! Åh jag vill ha det jag vill ha det jag vill ha det! Men ändå inte...


tänk er mig springa ut med efterrätter här! ÅÅÅÅÅH