Gårdagen var skit kul säger jag bara. massor av dans och skratt med härligt sällskap. nattmaten blev donken innan jag och natta satte oss på nattbussen hemåt. men jag undrar en sak. varför händer det alltid mig? alltid, på vägen hem på nattbussen är det någon jävel som sitter brevid mig i huddinge som börjar prata och som ska av i tumba. förra gången hette han jonas. nu hette han kalle! hahaha visst han va skit skön, men jag va as trött och ville sova, tydligen så fattade inte han det när jag blundade hela tiden och svarade honom i typ sömnen. hahaha, jaja det är väl min aura som skriker; hej snälla prata med mig jag är ensam!

lite mobil bilder fårn igår,
lägger upp de rikitiga senare när dom kommer upp på nätet!